Foto: Lo Birgersson

Göteborgs skillnader

För de flesta är Göteborg en bra stad att växa upp och leva i. Men det finns stora skillnader i livsvillkor och hälsa mellan grupper och områden. Texten är en sammanfattning av skillnaderna som presenteras i Jämlikhetsrapporten 2017.

Hälsa och tillit kan visa hur likvärdiga livsvillkoren är

För att förstå hur jämlikt ett samhälle är kan vi titta på befolkningens hälsa och tillit, eftersom människors hälsa i stor utsträckning bestäms av deras livsvillkor. Men för att ett samhälle ska bli jämlikt är det inte nödvändigtvis hälsan som ska förbättras, utan snarare de faktorer och livsvillkor som påverkar hälsan. Det samma gäller för tilliten.

Skillnader i hälsa

De ojämlika skillnaderna i självskattad hälsa är tydliga i Göteborg. Generellt kan sägas att de grupper som har bättre livsvillkor också i högre grad än andra uppger en bättre hälsa. I Göteborg ser vi att höginkomsttagare, oavsett kön, bakgrund och sexualitet, har bättre hälsa jämfört med de som har låga inkomster.

Vi ser, som förväntat, att vissa grupper i Göteborg systematiskt har bättre hälsa än andra. Män skattar sin hälsa högre jämfört med kvinnor. De som är födda i Sverige skattar sin hälsa högre än de som är födda utanför Sverige. Men skillnaderna minskar avsevärt när vi kontrollerar för inkomstnivå, det vill säga tar bort den effekt som ekonomin har på hälsan.

Vi ser också att kombinationen funktionsnedsättning och låg inkomst kraftigt förstärker effekten på den självupplevda hälsan. Endast 30 procent av låginkomsttagare med funktionsnedsättning skattar sin hälsa som god, medan motsvarande andel bland höginkomsttagare med funktionsnedsättning är den dubbla.

Eftersom detta är komplexa frågor ser vi också att de som bor i resursstarka områden i vår stad har bättre hälsa oavsett om de själva har en hög eller låg inkomst. Motsatsen gäller för de som bor i resurssvaga områden. Den enskildes sociala status och områdets status samverkar alltså och påverkar tillsammans hur hälsan utvecklas bland göteborgare.

Det finns en ojämlikhet i hur hälsan skattas mellan grupper med olika socioekonomisk status. De som har en hög social status, mätt till exempel med hjälp av inkomst, har en något högre skattad hälsa. Ojämlikheten syns också för mer socialt utsatta grupper, som till exempel för utlandsfödda och framför allt för personer med funktionsnedsättning.

Det betyder att det i Göteborg finns ojämlika skillnader i hälsa mellan göteborgare med olika social position. Ojämlikheten i hälsa har mer eller mindre legat stilla över tid mellan inkomstgrupperna och könen, medan den har ökat för personer födda utomlands och för personer med funktionsnedsättning.

Stadens socioekonomiska segregation sammanfaller med hur hälsan fördelas i staden. I resursstarka mellanområden skattas hälsan högre än i resurssvaga områden.                 

Skillnader i tillit

De ojämlika skillnaderna i tillit till andra människor är tydliga i Göteborg och ojämlikheten har ökat över tid. De som har en hög inkomst har generellt också hög tillit till andra. Motsatsen ser vi bland låginkomsttagare i Göteborg.

Vi ser en tydlig skillnad i upplevd tillit mellan inrikes och utrikes födda. Sedan 2004 har tilliten minskat i Göteborg. Vi ser också att personer med funktionsnedsättning i lägre grad litar på sina medmänniskor jämfört med de som inte har en funktionsnedsättning.

Eftersom staden är socioekonomiskt segregerad blir skillnaderna i upplevd tillit också påtagliga mellan olika delar av staden. I resurssvaga mellanområden är tilliten lägre och i resursstarka områden är den högre. Det är ingen geografisk effekt vi ser, utan snarare en bild över huruvida livsvillkoren är likvärdigt fördelade eller inte, vilket påverkar känslan av tillit. 

Samtidigt ser vi hur de med låga inkomster och bor i ett resursstarkt område har högre tillit, jämfört med de som har låga inkomster och bor i ett resurssvagt område. Det verkar som om områdets socioekonomiska karaktär förstärker upplevelsen av tilliten, oavsett inkomstnivå.

Det finns en ojämlikhet i upplevd tillit mellan grupper med olika socioekonomisk status. De som har en hög social status, mätt till exempel med inkomst, har också hög tillit till andra. Ojämlikheten syns också för mer socialt utsatta grupper. Låginkomsttagare, födda utanför Sverige samt personer med funktionsnedsättning, anger i lägre grad att de litar på sina medmänniskor.

Det betyder att det finns ojämlika skillnader i tillit mellan göteborgare med olika social position. Stadens socioekonomiska segregation sammanfaller med upplevelsen av tillit. I resurssvaga mellanområden är tilliten lägre.            

Skillnader i ekonomisk trygghet

Ekonomiska resurser är kanske det livsvillkor som tydligast sätter ramarna för livet – och levnadsstandarden och de ojämlika skillnaderna är tydliga i Göteborg. De ekonomiska förutsättningarna under uppväxten inverkar till exempel på barnens utbildning, betyg och behörighet till gymnasiet. Barn som växer upp med ekonomiskt utsatta hemförhållanden får oftare en lägre utbildningsnivå än andra, de riskerar i högre grad att hamna i kriminalitet, de blir oftare låginkomsttagare och får sämre möjligheter på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det är också högre risk att de själva får ekonomiska problem och behöver försörjningsstöd som vuxna.

I Göteborg är de barn som är nöjda med familjens ekonomi också betydligt mer nöjda med sig själva. Av de barn som är missnöjda med familjens ekonomi är 34 procent också missnöjda med sig själva. Det visar att redan i tidig ålder påverkar den ekonomiska situationen hur vi mår och ser på oss själva.

Inkomstspridning

I det område som har stadens lägsta årsinkomst ligger den på 141 909 kronor.

I området med den högsta, ligger årsinkomsten på 412 256 kronor per år, vilket ger en skillnad på 270 347 kronor. Detta är ett mått på inkomstspridningen efter samhällets omfördelande åtgärder - och därmed skillnaden mellan vad göteborgarna med lägst respektive högst inkomst har att leva på under ett år. Här tas ingen hänsyn till förmögenhet och inkomst av kapital. Det betyder att skillnaderna hade ökat även om förmögenhet hade räknats in. Före 1990 skilde det 40 procent i disponibel inkomst mellan Hovås och Hammarkullen. År 2006 hade Hovåsborna 262 procent mer än de som bor i Hammarkullen.

I den förra Jämlikhetsrapporten användes istället medelinkomsten, det vill säga ett mått som speglar inkomstskillnaderna innan omfördelning av resurser. Skillnaden i medelinkomst är därför betydligt högre och visar hur det hade sett ut om vi inte hade fördelat om våra resurser. Skillnaden i medelinkomst har också ökat sedan förra rapporten och än mer kraftigt om vi går tillbaka ända till 1990-talet.

Om det i hushållet finns bra utbildning och hög inkomst kan de som bor där räkna med ett långt och hälsosamt liv. Med ett signifikant undantag. Forskning visar att när hustruns inkomst ökar, då ökar också makens risk för förtida död. Det motsatta gäller för kvinnor. Särskilt stor risk för förtida död, och även psykisk ohälsa, löper höginkomsttagande män vars fruar får en högre inkomst. Anledningen tros vara att männen förlorar i social status.

Ekonomisk utsatthet – risk för fattigdom

Ekonomisk utsatthet är ett mått som är beroende av levnadsnivån i det omgivande samhällets traditioner och normer. Levnadsnivån jämförs alltså med alla andra. Med detta synsätt är det fullt möjligt att ha de fysiska behoven tillfredsställda (mat, kläder, boende etcetera) men ändå leva i en ekonomiskt utsatt situation, med sociala konsekvenser som följd. I Sverige i dag är det kvinnor över 65 år och personer som är födda utomlands, som är mest utsatta för fattigdom enligt detta relativa mått. I Göteborg ser vi att i de mer resurssvaga områdena lever strax över hälften av barnhushållen i risk för fattigdom. I de resursstarka områdena har nästan samtliga barnhushåll en god eller hög ekonomisk standard. Risken för fattigdom är liten.

Mellan 2014-2017 ser vi ingen förbättring. Staden tycks alltså inte ha blivit mer jämlik när barnhushållens ekonomiska standard studeras.

Långvarigt ekonomiskt bistånd

Ett absolut mått på ekonomisk utsatthet är långvarigt ekonomiskt bistånd. De stadsdelar som betraktas som mer resursstarka har, som förväntat, lägre andel som erhåller bidrag. Motsatsen ser vi i de mer resurssvaga stadsdelarna. Angered har högst andel hushåll som erhåller långvarigt försörjningsstöd i Göteborg. Sett till det faktiska antalet hushåll som erhåller långvarigt försörjningsstöd märks en generell minskning i Göteborg. Det är särskilt tydligt i Angered. Vi vet dock inte om detta beror på om behovet av försörjningsstöd har minskat eller att det bara handlar om att utbetalningarna har minskat.

Skillnader i utbildning

Utbildning skapar möjligheter och ökar förutsättningarna för ett gott liv, och är på så sätt ett viktigt livsvillkor. Utbildning rustar oss också med en mängd olika resurser, som värdesätts i vårt samhälle och förväntas ge bland annat bättre hälsa. De stärker också våra chanser på arbetsmarknaden och möjligheten till självförsörjning. Barn som växer upp i ekonomiskt resursstarka hem med föräldrar som har lång utbildning är väl rustade för framtiden. Ofta får även barnen en lång utbildning själva och därmed bättre hälsa, högre välbefinnande, högre inkomster och lever längre.

Det är tydligt att det finns påtagliga skillnader mellan olika socioekonomiska områden i staden, där de mer resursstarka områdena har fler invånare med längre utbildning. Motsatsen ses i de mer resurssvaga områdena. I Stora Sigfridsplan, ett av stadens mest resursstarka mellanområden, har 47 procent av de vuxna en eftergymnasial utbildning på tre år eller längre. I Norra Angered, ett av de mer resurssvaga mellanområdena i staden, är motsvarande andel 12 procent.

Utbildningsnivån påverkar medellivslängden

En hög utbildningsnivå kan fungera som en skyddsfaktor och stärker förutsättningarna för ett långt och hälsosamt liv. I Sverige i dag lever de som har en lång utbildning sex år längre än de som har en kort utbildning. Även i grupper med jämförbar utbildningsnivå finns skillnader. Män med forskarexamen har till exempel lägre förtida dödlighet än män med annan typ av hög universitetsutbildning, som läkare och advokater. Det visar att det även inom gruppen med hög social position finns påtagliga skillnader.

Sambandet mellan utbildningsnivå och livslängd förs vidare mellan generationer, eftersom barn till föräldrar med lång utbildning sannolikt kommer leva längre än barn till föräldrar med kort utbildning.

I Göteborg skiljer det upp till 7,5 år i medellivslängd för kvinnorna och upp till 9,1 år för männen, när stadens olika områden jämförs med varandra.

Barns skolresultat

En fullständig skolgång, även med endast genomsnittliga betyg, ger ett starkt skydd mot utanförskap i framtiden. Utebliven gymnasiebehörighet kan innebära framtida problem och begränsade framtidsutsikter och valmöjligheter. Bland annat försämras etableringen på arbetsmarknaden och deltagandet i samhället.

I Göteborg är 49 procent av barnen till föräldrar med en kort utbildning behöriga till gymnasiet. Motsvarande siffra är 93 procent bland barn till föräldrar med lång utbildning. Betydelsen av föräldrarnas utbildningsnivå har ökat över tid. Detsamma gäller skolor som inte lämnat statistik för samtliga år sedan 2015.

Sedan 2015 har klyftorna mellan elever på stadens kommunala skolor minskat något. Det främst genom att andelen behöriga på Bergsjöskolan har ökat från 28 procent till 33 procent. Högst andel behöriga finns på Nya Påvelundsskolan (97 procent). Så stora skillnader i gymnasiebehörighet kan innebära såväl ett individuellt utanförskap som framtida samhällskostnader och ökad polarisering. ).

De största förbättringarna i behörighet sedan 2015 finns i Lundenskolan och i Ryaskolan. Ryaskolan har gått från att 49 procent av eleverna erhåller gymnasiebehörighet till att 69 procent gör det. I samma stadsdel som Ryaskolan finns Sjumilaskolan, där vi kan se den största försämringen med ett tapp på
27 procentenheter de senaste två åren. Sjumilaskolan har gått från 65 procent till 38 procent när det gäller hur många elever som får gymnasiebehörighet.

Skillnader i arbete och möjlighet till självförsörjning

När vi studerar jämlikhet använder vi flera mått som direkt eller indirekt har med arbete att göra, till exempel utbildning, inkomst och status. Arbetslivet som helhet är av stor betydelse för livsvillkoren. Till exempel vet vi att barn som växt upp med långtidsarbetslösa föräldrar i större utsträckning själva blir arbetslösa och lider mer av olika psykiska problem än andra. 

Arbetslöshet och förvärvsarbete

I Bergsjön, som är ett av stadens mest resurssvaga mellanområden, är långtidsarbetslösheten nästan 10 procent. I Södra Skärgården, som är ett av stadens mest resursstarka mellanområden, är däremot inte ens en halv procent av befolkningen är långtidsarbetslös. Gruppen utlandsfödda är generellt överrepresenterad bland de arbetslösa. Men så har det inte alltid varit. Fram till mitten av 1970-talet var inrikes födda och utrikes födda lika etablerade på den svenska arbetsmarknaden. 

I mellanområdet Södra Västkusten är andelen som förvärvsarbetar 89 procent. Det är ett av stadens mest resursstarka mellanområden. Lägst andel förvärvsarbetande, 52 procent, finns i Bergsjön som är ett av stadens mest resurssvaga mellanområde. Högst andel förvärvsarbetande har vi dock i ett annat resursstarkt område nämligen i Torslanda med 92 procent. Det är en skillnad på 40 procentenheter mellan stadens högsta och lägsta andel vuxna som förvärvsarbetar.

Sedan förra rapporten har skillnaderna både i andelen arbetande och arbetslösa minskat något mellan olika områden i Göteborg. År 2011 förvärvsarbetade 45 procent av de vuxna i ett av stadens mer resurssvaga mellanområden. År 2015 hade andelen ökat till 52 procent.

Arbetande fattiga

Det är inte bara de som saknar arbete som har fått det mer svårt ekonomiskt. I Göteborg är 16 procent av samtliga förvärvsarbetande vuxna (20 – 64 år) relativt fattiga. Det vill säga att trots ett eller flera jobb har de en inkomst som ligger 60 procent under den disponibla medianinkomsten. Detta beskrivs ofta som arbetande fattiga. Av de göteborgare som är födda i Sverige och har barn som bor hemma är 7,6 procent arbetande fattiga. Motsvarande uppgift för de som är födda utomlands är 34 procent.

Vi ser också att bland de göteborgare som räknas som arbetare, och som är födda i Sverige och har barn som bor hemma, är 7,7 procent arbetande fattiga. Motsvarande siffra för de som är tjänstepersoner är

2,4 procent. Bland de som är födda utomlands och har barn som bor hemma är 20 procent arbetande fattiga bland arbetarna och 7 procent bland tjänstepersonerna. Skillnaderna mellan utrikes födda och inrikes födda föräldrar beror till stor del på strukturell diskriminering på arbetsmarknaden.

Skillnader i livsmiljö

Stadens utformning påverkar människors liv på ett påtagligt sätt. Den miljö där vi växer upp, leker, bor, arbetar, tillbringar fritiden och åldras skapar förutsättningar för till exempel hälsa och tillit. Det är också miljöer som kan främja tryggheten och delaktigheten i samhället. Inte minst är dessa goda livsmiljöer viktiga förutsättningar för att ge våra barn en god start i livet.

Trygghet

I socioekonomiskt starka områden är den upplevda tryggheten högre än i de socioekonomiskt svaga. I mellanområdena Södra Västkusten och Stora Sigfridsplan är 80–85 procent av de vuxna i befolkningen trygga i sin utomhusmiljö. I Bergsjön, som är ett av stadens mest resurssvaga områden, är motsvarande andel 63 procent.

På samma sätt uppger barn i resursstarka familjer i högre grad att de är trygga.

Sedan 2010–2012 har skillnaderna minskat marginellt, framför allt till följd av att tryggheten i de mer resursstarka mellanområdena har minskat något. 

Bostadsbrist och trångboddhet

En passande bostad är ett grundläggande livsvillkor. Bostadsbristen innebär att det kan vara svårt för vissa grupper att etablera sig på bostadsmarknaden. Särskilt ensamstående med barn har svårt att få en bra egen bostad. Det har också konstaterats att trångboddhet är vanligt förekommande bland ekonomiskt utsatta barnfamiljer. Bland annat påverkas barnens möjligheter till lugn studiemiljö vilket gör att de blir mer beroende av uppehållsrum och andra offentliga miljöer, än barn som växer upp i mer resursstarka familjer.

År 2017 är 6,2 procent av hushållen i Göteborg extremt trångbodda enligt Hyresgästföreningens definition. I diagrammet ser vi att det är stora skillnader mellan stadens mest resursstarka och resurssvaga mellanområden. Högst andel extremt trångbodda finns i Västra Biskopsgården (20 procent) och lägst andel på Södra Västkusten (1,1 procent). I stadens mest resurssvaga områden är alltså upp emot var femte hushåll trångbott.

Barns närhet till utomhus- och fritidsmiljö

Jämlik tillgång till grundläggande samhällsservice, fritid, kultur och friluftsliv är viktiga komponenter för att stärka jämlikheten och är en förutsättning för ett gott liv. En jämlik stad utifrån närhet och tillgänglighet för alla, handlar om att organisera stadsmiljön så att det mesta som behövs för att klara vardagen finns nära.

I diagrammet synliggörs skillnader mellan stadens mellanområden och närhet till lekplatser. De mest resurssvaga områdena placerar sig under genomsnittet i Göteborg, vilket innebär att en förhållandevis låg andel barn som bor där har en lekplats inom 300 meter. Viktigt i detta sammanhang är, förutom närhet och tillgänglighet, också frågor som rör attraktivitet, det vill säga hur upprustade och trygga lekplatserna är. Vi måste också tänka på att det är fågelvägen som mäts och inte det faktiska gångavståndet. Stora barriär kan ligga mellan barnets hem och lekplatsen, som till exempel vatten, trafikleder eller tågräls.

Jämlikhetsrapporter

Vart fjärde år släpps en jämlikhetsrapport i serien Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg. Hela den här texten är baserad på Jämlikhetsrapporten 2017.

Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg 2014.

Jämlikhetsrapporten 2017 - skillnader i livsvillkor i Göteborg