Deponier

Brudaremossen

Brudaremossens deponi var i drift mellan 1938 och 1978, och var under denna tid Göteborgs kommuns största tippningsplats. Här finns alla typer av avfall, som hushållsavfall, byggavfall, industriavfall och farligt avfall.

Kretslopp och vatten har ett kontrollprogram med regelbunden provtagning av lakvatten, grundvatten och ytvatten i diken. Analysresultat och aktuella bedömningar redovisar vi i årsrapporter till miljöförvaltningen.

Lakvattnet, det vill säga det vatten som runnit genom avfallsmassorna, samlas upp i dräneringssystem och renas i olje- och slamavskiljare, lakvattendamm och en reningsanläggning innan det leds vidare till Ryaverket för rening av kväve.

Brudaremossens reningsanläggning togs i drift år 2020. Den har byggts för att ta bort organiska föroreningar från lakvattnet, som till exempel PCB (polyklorerade bifenyler). Reningen är tänkt att minimera lakvattnets påverkan på Ryaverkets avloppsslam.

Reningsanläggningens första reningssteg är kemisk fällning för sedimentering av partiklar. Därefter följer sandfilter för ytterligare partikelavskiljning innan kolfiltren fångar upp de lösta organiska föroreningarna.

Välendeponierna

Vid Välen finns två nedlagda deponier, deponin vid Näsets före detta avloppsreningsverk och Välens mudderdeponi. Analyser av sediment i Stora ån och Välenviken har visat höga halter av tungmetaller och organiska miljögifter, bland annat PCB. Göteborgs Stad avråder från att äta fisk från Välenviken och bär och växter från delar av området. Förvaltningen Kretslopp och vatten tar regelbundet prover och gör åtgärder för att minska spridningen av föroreningarna.

Höga halter av PCB

Analyser av sediment i Stora ån och Välenviken har visat höga halter av tungmetaller och organiska miljögifter, bland annat PCB (polyklorerade bifenyler). De höga halterna beror med stor sannolikhet på att PCB-förorenat vatten från någon industriverksamhet har varit anslutet till Göteborgs första avloppsreningsverk, Näsets reningsverk, som var i drift från 1954 till 1974. Reningsverket hade en effektiv reningsteknik för den tiden men trots det belastades Stora ån med föroreningar. Avloppsslammet från reningsanläggningen mellanlagrades i närheten och har troligen spridits på omgivande åkermark.

Läs mer om PCB i miljön på Naturvårdsverkets hemsida: PCB i miljön (naturvardsverket.se)

Ät inte fisk från Välenviken

Provtagningar som gjordes 2012 visade att sediment i Välenviken är förorenade och fisk som fångats i viken innehöll förhöjda halter av föroreningar. Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) gjorde en hälsomässig bedömning av att äta fisken. Enligt bedömningen ligger blyhalterna i vitling och PCB i skrubba högre än i fiskprodukter som säljs i livsmedelsbutiker. Kretslopp och vatten avråder från att äta all fisk som fångats i Välenviken.

Läs Västra Götalandsregionens miljömedicinska bedömning av fisk från Välenviken: Miljömedicinsk bedömning av fisk från Välen

Läs mer om PCB på Livsmedelsverkets hemsida: Dioxiner och PCB (livsmedelsverket.se)

Ät inte bär eller växter från området

Göteborgs Stad avråder från att äta något som växer på deponiområdena, på upplagda vallar längs med Stora ån eller i deras omedelbara närhet. Se karta nedan.

Välens naturreservat

Välenområdet har trots mänsklig påverkan och föroreningar stora naturvärden med strandängar, fågelliv och ädellövskog. Stora delar av reservatet är inte påverkat av föroreningar. För att bevara området och erbjuda rekreation och friluftsliv är området numera klassat som naturreservat. Välens mudderdeponi ingår i reservatet och det är enkelt att passera deponin längs stigar och gångstråk. Det är ingen fara att vistas i Välenområdet.

Du kan läsa mer om Göteborgs Stads naturreservat här

Bad i Askimsviken

Kretslopp och vatten har tagit prover på sediment på sjöbotten vid Askimsbadet, Näsetbadet och flera andra badplatser i Askimsviken. PCB lägger sig i sedimenten – de partiklar som sjunker till botten – och de halter vi funnit i sedimenten visar att riskerna för människor är låga, och det är inte någon fara att bada i Askimsviken.

Göteborgs Stad avråder från att bada i Stora ån nedströms deponiområdet och i Välenviken.

Åtgärder för att minska spridningen av föroreningar

Kretslopp och vatten ansvarar för miljöskyddsåtgärder för deponierna vid Välen. Vid deponierna tas regelbundet vattenprover för att bedöma risker för att föroreningar sprids.

Saneringar i området

Välenviken sanerades 1976-1977 och Stora ån sanerades i samband med att ån rensades i mitten av 1990-talet.

Vid rensningen av Stora ån deponerades den översta 0,5 metern sediment på Torsvikens mudderdeponi, medan de massor som låg djupare bedömdes vara rena och lades upp i vallar längs Stora ån och i högar inom det tidigare deponiområdet söder om Stora ån. Med nutida lägre riktvärden för PCB bedöms även dessa massor vara förorenade. Trots dessa saneringar finns återigen höga föroreningshalter av främst PCB i sediment i Stora ån och Välenviken. De högsta föroreningshalterna har uppmätts i och strax utanför de dagvattenledningar som finns under deponin vid Näsets före detta avloppsreningsverk, som mynnar i Stora ån. I ett första steg sanerar Kretslopp och vatten två av tre dagvattenledningar under sommaren 2022. Allt vatten renas i en mobil reningsanläggning innan det släpps ut i Stora ån. Sedimentet avskiljs vid reningen och körs till en godkänd anläggning för behandling. Vid arbetet filmas ledningarna för att bedöma behov av åtgärder.

Provtagning vid deponin vid Näsets före detta avloppsreningsverk

Göteborgs Stad drev från slutet av 1976 till 1979 en deponi för byggavfall och schaktmassor, på området intill Näsets före detta reningsverk. Kretslopp och vatten tar prover för att bedöma om åtgärder behövs för att minimera spridningen av föroreningar mot Stora ån. På delar av deponiområdet finns en golfanläggning. Kretslopp och vatten har ett kontrollprogram för deponin.

Muddring av Välenviken

För att förbättra förhållandena i Välenviken efter att Näsets reningsverk hade stängt, muddrades viken 1976-1977 och de förorenade massorna lades upp i en deponi på vikens västra strand. Massorna täcktes med avloppsslam och kompostmaterial.

Regnvatten som runnit ner i deponin och förorenats kallas lakvatten. I mudderdeponins lakvatten finns mycket höga halter av främst kväve och fosfor samt metylkvicksilver. Lakvattnet avleds till Välenviken. Kretslopp och vatten planerar att försöka rena lakvattnet från metaller i en pilotanläggning under 2023.

Rapporter om Välen

Välens miljökemiska och biologiska status 2012

Riskbedömning av vallarna vid Stora Ån

Årsrapport riktad utredning 2021 - Välen mudderdeponi

Årsrapport 2021 Näsets nedlagda deponi

Utvärderingsrapport Välen - Sediment i dagvatten och Stora Ån

Översiktlig miljöteknisk sedimentundersökning utanför Välen (2017)

Ekeredsdeponin

Ekeredsdeponin är en före detta grustäkt, som fyllts ut med bygg- och rivningsavfall, vitvaror, skrot och schaktmassor under åren 1977–1987. Spridning av lakvatten från deponin sker via grundvattnet till Äsperedsbäcken, som mynnar ut i Lärjeån.

Kretslopp och vatten tar regelbundet prov på vattnet i grundvattenrör kring deponin och i Äsperedsbäckens vatten. Resultaten hittills visar att halterna av de aktuella ämnena – vi analyserar pH, konduktivitet, alkalinitet, TOC, COD, kväve, fosfor klorid, sulfat, flera metaller, oljeindex och polyaromatiska kolväten – är låga till måttligt höga, och vi har därför inga krav på oss att förbättra miljösituationen vid Ekered. Undersökning av metangas i deponin visar att metangasbildning pågår i låg omfattning.

Skyddsskikt av lera

Kretslopp och vatten har lyft frågan om att förbättra nuvarande skyddsskikt i samband med att det kommer att finnas lera i överskott vid bygget av Marieholmstunneln. Ett tjockare skikt med lera hindrar avfall från att tränga upp i ytan och där leran läggs ut i mer än två meters tjocklek blir leran ganska tät. Det innebär att vi med ett förbättrat skyddsskikt kommer att kunna samla upp en del regnvatten på ytan och leda bort det i diken så att spridning av föroreningar via lakvatten minskar.

Trafikverket har undersökt områdets stabilitet och lämnat ett översiktligt förslag på utformning av ett kompletterande tätande och skyddande skikt för Ekeredsdeponin. Stabiliteten bedöms som god.

Du kan läsa om Marieholmstunneln på Trafikverkets hemsida där du också hittar deras presentation om skyddstäckning av Ekeredsdeponin.

Anmälan godkänd av tillsynsmyndigheten

Förbättringen av skyddsskiktet på Ekeredsdeponin är godkänd av miljöförvaltningen som är tillsynsmyndighet. Arbetet har dock blivit fördröjt, och kretslopp och vatten återkommer med information om när det beräknas påbörjas och med tidpunkt för ett möte med de kringboende.

Årsrapport Ekereds avfallsupplag 2011

Presentation från möte om Ekeredsdeponin 2013-09-24

Sjöbacka

Sjöbacka, även kallat Sjöbacken, kallades förr Önneredstippen. Där det tidigare var en grund havsvik tippades avfall mellan åren 1967 och 1977. Då slängde man mest byggavfall och industriavfall här men också schaktmassor såsom lera, jord och sten. Under åren 1977 till 1979 täcktes tippen för att skydda omgivningen och samtidigt iordningställdes platsen till ett naturskönt parkområde.

Förvaltningen kretslopp och vatten är ansvariga för eventuella skyddsåtgärder på kommunens nedlagda deponier. Sjöbacka är en av dem. Vi på kretslopp och vatten har undersökt om det går att förbättra skyddstäckningen och avrinningen av rent regnvatten från ytan. Vår undersökning visar att det det skulle bli för dyrt i förhållande till den nytta det skulle göra för miljön. Kretslopp och vattennämnden beslutade därför att inte skyddstäcka.

Skötseln av ytan ändras

Kretslopp och vatten tar regelbundet prov på vattnet i grundvattenrör och i bäcken i norra delen av deponin. Resultaten hittills visar att halterna av de aktuella ämnena är låga till måttligt höga, och vi har därför inga krav på oss att förbättra miljösituationen på Sjöbacka.Vi bedömer inte att det vatten som läcker ut påverkar havsmiljön på ett oacceptabelt sätt,

Med den kunskap vi har idag bedömer vi inte heller att det är farligt att komma i kontakt med påverkat vatten i vattensamlingar på ytan. Men Sjöbacka är ett populärt friluftsområde och vi vill därför göra det svårare för allmänheten att nå det påverkade vattnet på markytan. Park- och naturförvaltningen kommer därför att låta vegetationen växa sig hög i blöta partier, och lägger ut stockar för att markera avgränsningar.

Vi antar att förhållandena kommer att vara likartade även i framtiden, men för att vara på den säkra sidan kontrollerar vi deponins vatten regelbundet.

Sjöbacka i dag

• Ytan är cirka 260 000 m2
• Deponerad volym är cirka 900 000 m3
• Avrinningsområdet: avfallsupplaget dräneras direkt till havet via diken i norr och öster om upplaget, och genom ett diffust läckage genom stenvallen mot Eskils kanal. Lakvattnet tas inte omhand på något speciellt sätt.
• Eskils kanal är omkring 40 meter bred och ska enligt rådande vattendom ha ett djup på 3 meter under medelvattenståndet som är +0,04.

Årsrapport för Sjöbacka deponi 2012

Årsrapport för Sjöbacka deponi 2011

Årsrapport för Sjöbacka deponi 2007

Kontrollprogram Sjöbacka deponi 2007